And I thought loving a man takes strength to me.Det är slappt idag. Slappt som fan. Så skönt det är ibland, att veta att jag kan stänga dörren till mitt rum och bara ligga där i min säng och lukta på min rökelse och tänka på alla saker som händer och har hänt.Jag gick hem och försonades med Daniel. Alltså, jag gick hem till honom. Det var helt okej, jag kan inte lämna den mannen. Han är liksom som en konstant person som håller en i handen och lyssnar och följer med mig var jag än går, även om han aldrig är med mig utanför dörrarna så finns han i hjärtat liksom.Han sa en sak idag som kändes så jävla viktig. Något i stil med "Ingen kan göra något åt det här, ingen förutom du. Och ingen kan påverka ditt beslut, och det absolut bästa är att även om vi vet det allihop så lämnar du oss inte hjälplösa." Det kändes fint, och just då betydde det verkligen något föf mig liksom. Att få den bekräftelsen, att veta att jag är en egen individ och att ingen kan göra något för att förändra det.Men jag har ändå ett val, eller hur? Om jag velat ha rådgivning hade jag bett om det. Men då blir det ändå inte jag som bestämmer. Jag gillar att bestämma.För övrigt har jag varit lite halvdeppig idag tror jag. Lite slö i humöret på något sätt. Fast jag behöver ju såna dagar ibland, det är bara att inse.

Nin håller minsann på och pilla med nya låtar, precis som Lars Demian... Det är ju jättebra. Så att man får lite nytt liv i de gamla musikådrorna, så att säga.Igår så... hade jag och Isabell roligt på egen hand igen. Vi söp, vi söp lite till. Vi cyklade. Vi sov.Det är fett nice.Men det känns inte ens som om vi gör fel, det känns bara lite småpatetiskt i början. Sen så tänker man ju "varför inte" och så fortsätter det. Men om man har roligt, behöver man sluta?Mormor idag, Moses och kaffe.